//
du läser...
Förutsättningar

Förebilder

Alla människor har förebilder. När jag var liten, riktigt liten, var min pappa min stora förebild. Jag minns hur han bar mig upp till lägenheten på tredje våningen genom trapphuset, hur jag borrade in ansiktet i hans nacke, den trygga doften av pappa.

- Pappa ska bära Dig upp, eller hur?

Jag var hans lilla prinsessa, alldeles för fin för att gå själv. Men viktigast av allt – i alla fall för mig – var att jag älskade honom. Min far var stor och stark, trygg. Han kunde allt, hade svar på allt, och var aldrig rädd för något. Han visste vad jag behövde och ville ha, jag kunde lita på honom i alla väder. Jag gjorde som han gjorde, imiterade rörelser och vanor. Eftersom han gillade att fiska så kom jag också att gilla fiske.

När jag blivit äldre ändrades saker, naturligtvis. Tonåringar brukar sällan avguda sina föräldrar. Under tonåren var det sångaren Tommy Nilsson som var min allra största förebild, en riktig avgud. Han sjöng texter jag kunde identifiera mig med, var gudomligt snygg, men framför allt fanns det en kontakt mellan oss. Vi hade ett tyst avtal, Tommy och jag, som ingen av oss nämnt. Jag kom med rosor till hans spelningar, och han kramade om mig, pussade mig på mun och pratade en liten stund. Jag höll på att döööö varenda gång! Jag började snabbt klä mig som Tommy; jeans, färgglad skjorta och 80-talsfrisyr. Jag lärde mig hans texter utantill och gjorde dem till mina värderingar, på samma sätt som det blivit en värdering att se andra människor. Precis som Tommy såg mig.

Idag är jag vuxen. Min far är en gammal man som saknar förståelse för dagens alla moderniteter och han är rädd för att flyga, Tommy finns kvar i mitt hjärta men på ett annat sätt än under tonåren. Vi ska inte längre gifta oss, kan jag meddela, och jag har hittat min egen lite kvinnligare klädstil…  Jag går fortfarande på hans spelningar, men inte till varje pris. Bara om tillfälle ges.

För några år sedan råkade jag av rena tillfälligheter hamna i ett buddhistiskt tempel på andra sidan jorden. Något år senare konverterade jag till buddhist inför den mycket kände munken Ajahn Brahmavamso Mahathera. Känslan av att vara i hans närhet är mycket speciell. Det påminner lite grann om hur det var att beundra Tommy Nilsson, men också om hur jag såg upp till pappa som barn. Inom den buddhistiska världen vet nog alla vem Ajahn Brahm är. Hans huvud ska traditionsenligt alltid vara högre än andras, hela församlingen står på knä och trycker pannan i backen när han kliver in. Ingen fysiskt kontakt och inga enskilda samtal får ske mellan Ajahn Brahm och någon kvinna. Jag har lyssnat på mängder av hans föreläsningar, anammat dem, gjort hans ord och hans levnadssätt till mina egna värderingar som jag försöker att leva upp till.

Vad jag vill ha sagt är att vi alla behöver förebilder. Genom våra förebilder finner vi vägvisare i livet, någon som pekar åt rätt håll – dit ska Du gå! Genom våra förebilder får vi hjälp att skapa eller utveckla vår egen förutsättning för att bli bättre människor.

Det är genom valet av rätt förebild vi kan växa och utvecklas till goda människor. Att ha en bra förebild är viktigt genom hela livet, inte bara barndomen och tonåren. Valet är fritt – religiös, man, kvinna, fysisk eller andlig. Men en förebild behöver vi alla ha. Förebilder är dessutom nära knutet till umgänge. För mig är hur jag umgås med vilka människor viktigt. Jag vill gärna vara generös med mitt umgänge, men jag värnar väldigt mycket om vilka människor som får göra avtryck i mitt liv. Det är ju jag som väljer vem jag vill släppa in i mitt liv och till vilken grad, och därmed också vilka värderingar jag vill släppa in och vem jag vill vara. Och att sedan använda sig av förebilderna på ett sunt sätt, i syfte att utvecklas och bli mer självständig i sin godhet.

Här kommer en liten lista på större och mindre förebilder i mitt liv, både fysiska och andliga personer. Dessutom anser i alla fall jag att man kan ha värderingar som förebilder. Det har väl nån grund i religion och detta med förebilder. Om min förebild Ajahn Brahm säger att man alltid ska förlåta en gång till, ja, då blir det liksom lättare att det blir en av mina egna värderingar och därmed en förebild, något jag siktar mot.

  • Nelson Mandela
  • Mahatma Gandhi
  • Moder Teresa
  • Tommy Nilsson
  • Min make
  • Martin Luther King
  • Barack Obama
  • Ajahn Brahmavamso Mahathera
  • En Högre Makt
  • Kärlek
  • Förlåtelse
  • Ideellt arbete….

Vilken förebild har Du valt att låta ha inflytande i Ditt liv?

Annonser

About bychowiec

Kvinnlig theravadabuddhist med make och 3 styvbarn. Jag är arbetslös och ägnar min tid åt fotografering, skrivande, böcker, sportdykning, djur och Natur, samt andlighet. Min vision är att starta en folkrörelse i Sverige, kanske i form av en förening, där fokus ligger på aktiv godhet. Att göra saker för andra, oavsett vem den andre är och vad den andre förtjänar eller inte förtjänar, skulle förändra allt till det bättre. Både oss själva, vårt närsamhälle och världen. Goda handlingar sprids som ringar på vatten.

Diskussion

4 thoughts on “Förebilder

  1. Jag tror du skulle gilla partiet Enhet http://www.enhet.se/. Namaste!

    Posted by traditionochrevolution | 9 juli, 2011, 10:45
    • Hej och tack för tipset. Jag har läst sidan du länkat till. Njae….. jag har kollat in hemsidan och tycker att rörelsen verkar sakna verklighetsanknytning. Visst låter allt väldigt fint, men vi måste vara nyktra och titta på hur livet ser ut idag och arbeta utifrån det. Det där pratet om ett högre väsen har ingenting att göra inom politiken. Många av de idéer som nämns på sidan är ju inte direkt nya, men har ändå inte blivit genomförda. Det har troligtvis att göra med svårigheten, eller kanske omöjligheten, att genomföra dem. Som buddhist försöker jag att se till att jag gör det rätta, agerar som ett gott exempel utåt. Och det är faktiskt allt 🙂
      Men tack för tipset på sidan. Det var intressant läsning och ganska tankeväckande faktiskt. Helt klart en god idé och värd att i framtiden nämna i min blogg. Ett kul och inspirationsväckande exempel på vad nästa inlägg skulle kunna handla om.

      Posted by bychowiec | 9 juli, 2011, 11:24
  2. Svar på din kommentar hos mig ang. blodgivning: Anledningen till att venerna inte ville vara med och istället ”gömde” sig, visste inte sköterskan. Pga den lilla kroppen jag har så är venerna inte heller så stora, hon trodde att det kunde ha med det att göra, eller så var det bara tillfället. Jag har blivit ganska uppskrämd av den stora nålen och tror nästan att det hade med min avslappning att göra (dvs. inte så mycket avslappning). Men sköterskan rekommenderade att jag skulle återkomma när den rosa kallelsen dyker upp i brevlådan igen, hoppas att det fungerar bättre då.

    Posted by frokenvanilj | 9 juli, 2011, 21:49
  3. Ja det är inte lätt med de dät stora nålarna. Jag tycker heller inte om dem. Det enda som får mig att göra det är den goda gärningen, vetskapen om att blodet kan användas till att rädda livet på andra. Jag hoppas att Dina vener slappnar av lite i framtiden och att det löser sig för Dig. Ett tips är att Du tar med något riktigt gott, en snickers kanske, och tuggar på sakta så att den räcker hela tiden medan nålen sitter. Det underlättade otroligt mycket för mig. Ha det gott!

    Posted by bychowiec | 10 juli, 2011, 10:56

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: